Kvartlivskrisen..
Finns kvartslivskrisen? Är det verkligen så att dagens unga, istället för att glädjas åt sin nyvunna frihet, känner sig oroliga, osäkra och livströtta?
(http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/artikel_936829.svd)
Kvartlivskrisen - att gå från barndom till vuxenliv... visst finns den, och vi är nog många som känner igen den. Kraven ställs, förväntningarna ökar, och kraven ska uppfyllas. Pressande? Javisst. Det är inte lätt att vara ung samtidigt som man ska planera inför framtiden. Hur ska man veta nu vad man vill göra om 10 år?
Besluten vi tar genom livet är viktiga. Dessa ligger till grund för en stor del av vår utveckling och framtid. Men att hela tiden behöva känna att man måste ta rätt beslut, då man vet att det hänger på en själv och ingen annan, är krävande. Det kan till exempel handla om gymnasievalet - vilken skolan, vilken linje? Eller framtida studier som högskola/universitet - vad vill jag egentligen jobba med? Vi har många val att välja mellan, och många beslut att ta. För att vara så "förberedd" inför sin framtid som möjligt, och ta sig framåt på ett smidigt sätt, krävs det nästan att man vet vad man vill bli innan man går ut 9an. Om man då vet det, kan man direkt välja rätt linje med rätt behörigheter. Tillskillnad från dem som kanske inte vet, som sen kanske märker att de valde fel linje. Dessa får istället när de väl har bestämt sig, plugga vidare och läsa till ytterligare ämnen för att då kunna bli vad de vill. Det kan då kännas stressande och krävande om man till exempel vill bli klar med sina studier så fort som möjligt, och inte dra ut på det. Jag har en termin kvar i 3an. Sista året; shit!?!! Vad ska jag göra nu? Jag har alltid planerat att komma ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt, efter fortsatta studier. Men det kommer inte bli så.. Jag vet inte vad jag vill bli! Vilket leder till att jag inte heller vet vad jag vill läsa. Man hör alla andra: "Jag ska bli lärare", "Jag ska flytta till Småland och läsa där", "jag ska bli polis", "Jag ska bli advokat". Men jag då? Nädu.. ingen aning. Eftersom jag inte tänker ta ett studielån i onödan, till ett program som jag sen kanske ångrar att jag har valt, så får det väl bli ett sabbatsår, tyvärr. Jag ville ju bara bli klar så fort som möjligt.. Nu får jag vänta ett helt år extra bara för att jag inte vet vad jag vill bli.. Men visst, på senare tid har jag haft mina funderingar. Men det skulle då kräva att jag läser till 6 ämnen som inte ingår i den samhällsvetenskapliga linjen, för att få behörighet till detta.
När det gäller curlingföräldrarna som "skämmer bort" sina barn kan detta få sina följder. Föräldrarna gör allt för barnen, som kanske till och med får allt det vill. Men vad leder detta till? Barnen växer upp och tror att allt kommer att serveras på ett fat. Senare kanske de växer upp till att bli osäkra personer. De kanske inte tror att de behöver kämpa för någonting själva, eftersom föräldrarna alltid kommer finnas där och hjälpa dem. Men jag tycker absolut inte att det är fel när föräldrar "skämmer bort" sina barn, tvärtom. Jag tycker däremot att det är viktigt att föräldrarna ändå klargör för vad som gäller; alltså hur livet kommer se ut längre fram. Mamma och pappa kommer inte alltid att finnas här, och man måste lära sig att ta eget ansvar.
